MIN Hijab

Jag har en massa tenta plugg som väntar men känner att jag måste skriva det här inlägget så att jag slipper tänka på det mer, det kanske kommer bli långt men det är ytterst viktigt!!

Jag har som sagt inte haft slöjan så länge, satte på mig den i början av året så det har snart gått två månader. Därför kan ni förstå att det är väldigt nytt för mig, och för alla som känner eller tidigare känt mig. Reaktionerna jag har fått har varit väldigt väldigt blandade, men de positiva har alltid övervägt de negativa. Även om jag bara blivit bemött med negativa ansikten under en hel dag och sen ett positivt så har det positiva alltid slagit ut allt annat. Och jag förstår de som blir chockade när de ser mig, de som aldrig skulle trott något sånt om mig osv.

Men vad jag inte förstår är de som sitter och glor när man går förbi och sen bestämmer sig för att viska till varandra för att sen säga lite lågt "jag förstår inte varför man vill göra något sånt...". oooooohh jag blir så irriterad varje gång jag tänker på det, det här hände i högskolan. Jaaaa ni läste rätt, gör man sånt fortfarande??!!!!!!!!!! Är människor fortfarande så korkade, falska och fega vid den åldern?! JA, och detta var beviset. De tjejerna som gjorde sådär läser samma program som mig, och vi har pratat förut. Så varför inte bara fråga mig varför, än att säga "jag förstår inte varför.." till tjejen som är lika ovetande som dig?!

Det som irriterar mig är inte skitsnacket, utan mer varför man väljer att förbli dum vid den åldern. Varför man inte bara kan fråga istället för att döma? Varför man överhuvudtaget ska lägga sig i andras angelägenheter! StakhforAllah, blir så rasande på människors trånga syn. De väljer att inte förstå istället för att faktiskt veta.

Slöjan är mitt val och ingen annans, ingen tvingade mig till det utan det är vad jag själv ville. Och jag har aldrig mått bättre i hela mitt liv, känslan som finns i mig varje gång jag har den på är obeskrivlig. Det känns fridfullt, som om ingen riktigt kan komma åt mig och det för att jag valt det. Jag känner mig inte alls instängd och förtryckt, utan mer fri än någonsin. För att jag valt det. Jag är samma person som jag var innan, men jag har nu valt att leva efter Guds vilja. För att jag vill det! Det är inte hjärntvättning, det mina vänner är en mäktig känsla!

Poängen med inlägget är om ni faktiskt undrar och inte bara vill snacka skit, så fråga. Fråga och ni kommer att få ert svar. Jag kräver inte mer än vad alla andra människor kräver och det är att inte behöva bli dömd i förhand.

Ursäkta för alla svärord.