Läste just denna artikel från Muslim.se. Klicka här för att läsa den, rekommenderar verkligen det! Här är ett litet stycke:
I en hadîth har det återberättats att Profeten Ibrâhîm 
, Allâhs vän, spenderade natten i dyrkan och ihågkommelse av Allâh, och på morgonen var han nöjd med nattens dyrkan och han sade: ”Så god al-Rabb (Herren) är, och så god Hans tjänare, Ibrâhîm, är.” Och följande morgon kunde han inte finna någon att dela sin mat med – och han älskade att dela med sig av sin mat – så han tog ut sin mat till vägen och satt där, i väntan på att någon skulle passera som kunde dela maten med honom. Då nedsteg två änglar från himlarna och närmade sig honom. Så han bjöd dem att äta med honom och de accepterade hans inbjudan. Sedan föreslog Ibrâhîm att de skulle gå till en närliggande trädgård där det fanns en färsk vattenkälla. Så de gick med på detta och gick till trädgården, men fann att källan hade runnit underjord, så där fanns inget vatten. Detta var ett hårt slag för Ibrâhîm , och han skämdes över det han sagt (för det fanns inget vatten som bevisade det han lovat), så änglarna sade till honom: ”Be din Rabb (Herre) att ta tillbaka källan.” Så han gjorde det, men källan uppstod aldrig, och detta var ett hårt slag för honom så han sade till änglarna: ”Åkalla ni Allâh.” Så en av dem bad Honom om detta, och se! Vattnet kom tillbaka, och den andra åkallade Allâh och vattnet rann nära dem. Sedan informerade de honom att när han blev imponerad över sitt eget stående i bön under föregående natt så gjorde detta att hans åkallelse inte besvarades.
Så akta er – må Allâh vara er nådiga – för högmod, för ingen handling accepteras om den följs av högmod. Var ödmjuk i din bön. Om någon av er står i bön framför sin Herre så ska han, i sitt hjärta, känna till Allâhs många välsignelser som Han ger honom och dem överflödiga gåvorna som Han skänker honom, för Allâh har ärat honom med stor godhet, men han har fängslat sig själv med synder. Därför är det ett måste för honom att vara omåttlig i sin ödmjukhet och undergivenhet gentemot Allâh.
, Allâhs vän, spenderade natten i dyrkan och ihågkommelse av Allâh, och på morgonen var han nöjd med nattens dyrkan och han sade: ”Så god al-Rabb (Herren) är, och så god Hans tjänare, Ibrâhîm, är.” Och följande morgon kunde han inte finna någon att dela sin mat med – och han älskade att dela med sig av sin mat – så han tog ut sin mat till vägen och satt där, i väntan på att någon skulle passera som kunde dela maten med honom. Då nedsteg två änglar från himlarna och närmade sig honom. Så han bjöd dem att äta med honom och de accepterade hans inbjudan. Sedan föreslog Ibrâhîm att de skulle gå till en närliggande trädgård där det fanns en färsk vattenkälla. Så de gick med på detta och gick till trädgården, men fann att källan hade runnit underjord, så där fanns inget vatten. Detta var ett hårt slag för Ibrâhîm , och han skämdes över det han sagt (för det fanns inget vatten som bevisade det han lovat), så änglarna sade till honom: ”Be din Rabb (Herre) att ta tillbaka källan.” Så han gjorde det, men källan uppstod aldrig, och detta var ett hårt slag för honom så han sade till änglarna: ”Åkalla ni Allâh.” Så en av dem bad Honom om detta, och se! Vattnet kom tillbaka, och den andra åkallade Allâh och vattnet rann nära dem. Sedan informerade de honom att när han blev imponerad över sitt eget stående i bön under föregående natt så gjorde detta att hans åkallelse inte besvarades. Så akta er – må Allâh vara er nådiga – för högmod, för ingen handling accepteras om den följs av högmod. Var ödmjuk i din bön. Om någon av er står i bön framför sin Herre så ska han, i sitt hjärta, känna till Allâhs många välsignelser som Han ger honom och dem överflödiga gåvorna som Han skänker honom, för Allâh har ärat honom med stor godhet, men han har fängslat sig själv med synder. Därför är det ett måste för honom att vara omåttlig i sin ödmjukhet och undergivenhet gentemot Allâh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar